Vi hade ju stödfamilj förut. I 1,5 år åkte han dit 2 dgr per vecka. Det var en del av hans rutin. En trygghet. Strax innan jul rycktes denna trygga bort då de sade upp sig.
Vi behöver denna avlastning så väl men det är ändå tufft att lämna honom till "okända människor" tillsammans med andra barn som behöver lika mycket omsorg som Leopold.
Många tankar som " kommer de att se honom hela tiden?, tänk om han stoppar något i munnen och de inte hinner?, hur ska det fungera med de andra barnen?, kommer han att bli trygg?.....
Jag har varit med honom två ggr nu och det har gått bra. Bara varit ledsen en liten stund pga rädsla för ett annat barn. Han har dock haft full koll på mig.
Positivt är att han fattade tycke för en annan pojke med Autism. En 16- årig kille som också saknar tal. De skrattade åt och med varandra. Leopold försökte ta kontakt på det sätt sätt han kan, genom att titta nära och skratta och göra små ljud. Den andra pojken blev så glad ❤
Imorgon ska vi dit igen. Personalen tyckte han skulle sova över men så blir det inte. Det är för tidigt. Men lämna en stund blir det. Jag skulle inte vilja bli lämnad ensam o sova där jag bara varit 3 timmar och inte känner någon. Man måste ju utgå från magkänslan.
Jag är så stolt över dig Leopold ❤
Älskar dig så mycket!
