I en månad har vi sett Leopold plågas utan att kunna göra ett dugg.
Det sitter i mellan 30 min till 1 timme och är lika fruktansvärt varje gång.
Han kan sitta och skratta ena sekunden för att sen stelna till i blicken och börja skrika. Skriker gör han! Så högt och panikartat att dörrar och fönster stängs. Hade jag hört någon skrika så och inte vetat varför, hade jag trott att personen blev misshandlad :(
Håret blir genomblött av svett, tårarna rinner och han biter och river sig själv.
Efteråt sitter han apatisk och klappar sina händer länge länge..
Det är nu jag på allvar måste fundera över ångestdämpande medicin.. Jag vill inte medicinera min 6-åring. Vill inte experimentera med hans lilla kropp och psyke. Men jag ser ingen annan utväg. Vi kan inte hjälpa honom.
Om det inte är ångest då? Vad kan det då vara?
Leopold
Jag känner sån sorg över att du inte kan uttrycka dig i ord. Mamma önskar att det som besvärar dig så ska försvinna. Att du ska få känna lugn igen. 
