En liten dikt

När ångesten kommer varje kväll

Varje kväll vid 21-tiden kommer det. Som en blixt från klar himmel-ångesten. 

I en månad har vi sett Leopold plågas utan att kunna göra ett dugg. 

Det sitter i mellan 30 min till 1 timme och är lika fruktansvärt varje gång. 

Han kan sitta och skratta ena sekunden för att sen stelna till i blicken och börja skrika. Skriker gör han! Så högt och panikartat att dörrar och fönster stängs. Hade jag hört någon skrika så och inte vetat varför, hade jag trott att personen blev misshandlad :(

Håret blir genomblött av svett, tårarna rinner och han biter och river sig själv. 

Efteråt sitter han apatisk och klappar sina händer länge länge..

Det är nu jag på allvar måste fundera över ångestdämpande medicin.. Jag vill inte medicinera min 6-åring. Vill inte experimentera med hans lilla kropp och psyke. Men jag ser ingen annan utväg. Vi kan inte hjälpa honom. 

Om det inte är ångest då? Vad kan det då vara? 

Leopold 

Jag känner sån sorg över att du inte kan uttrycka dig i ord. Mamma önskar att det som besvärar dig så ska försvinna. Att du ska få känna lugn igen. 

Frustration

Leopold har haft mycket ont i några dagar. Så ont att han bitit sig själv i knät i förtvivlan. Det kommer plötsligt på och verkar göra fruktansvärt ont. Han gallskriker. Springer runt i affekt och tar i så att ådrorna på halsen ser ut att spricka.. Tårarna sprutar och han rabblar "dododo mamama nanana" i desperation. Betyder det Louise, mamma o pappa hjälp? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte ens var i kroppen det onda sitter. 

Min gissning är magen. Men det kan lika gärna vara någon annan smärta eller ångestrelaterat. 

Detta är det absolut svåraste och sorgligaste i mitt föräldraskap till Leopold. Att inte kunna ta bort det jobbiga, trösta, förklara. Utan bara sitta och titta på när min son mår dåligt. När skräcken lyser i ögonen kan jag inte trösta honom, han tar inte emot den. 

Jag försöker vara så nära jag kan och pratar lugnt. Tittar honom i ögonen. Bejakar honom. 

Sen går jag undan och gråter en stund i frustration och sorg. 

Leopold jag vill bara se dig glad. Det andra gör för ont i mamma. 

Lycka är att klara av saker

Leopold njuter av en Pepsi. Lyx! Och lycka då man lärt sig dricka ur en burk alldeles själv ❤

Bad är livet!!

Leopold har numera mycket tvång i form av att han knackar på allt han kommer över. Vid matsituationen är det extra jobbigt för honom. Han knackar så mycket i bordet att han knappt kan äta :(

Därför får han varje kväll slappna av i badet. I förrgår kom han på att mamma skulle minsann också bada! Han drog ned mig i poolen med kläder på. 

Igår var jag förberedd med bikini ;)

Vi hade en mysig badstund med mycket plask och kramar.

Jag gör allt för dig

Solstråle

Leopold är en liten solstråle för det mesta. Dansar, hummar och ler. Pussas och kramas. Kan en mamma önska sig något mer? Ibland kommer det små ordlika saker ur munnen" manma", "neee". Då blir jag extra varm i hjärtat. Tänk om det är på gång...?! :)