Jag har legat sjuk denna veckan och dumt nog haft Leopold hemma. Ingen vila... Han är mycket energisk nu. Sätter man sig ner så kommer han direkt och drar i handen. Kelar och vill bli buren. Han väger 30 kg så det är inte direkt lätt att bära honom.. Han verkar ständigt vara på väg mot något mål. Vad vet han nog inte själv. Frustrerad blir han då man inte direkt besvarar hans önskemål. Jag kan lugnt säga att jag är helt slut idag! Han tar så mycket energi. Men samtidigt ger han så mycket nu. Han kommunicerar med ögonen och hans leende kan få vilket isberg som helst att smälta bort.
Älskade barn. Som jag älskar dig min prins.Han drog ner en av mina tunikor från klädställningen i sovrummet härom dagen och jag satte på honom den. Så lycklig han blev :) Liknar en liten tös...;)Här snackar vi genusperspektiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar