Brevet som förändrade allt

Just när allt kändes så fruktansvärt hopplöst och hemskt kom det ett brev..

Ett brev från skolans rektor där det bla a stod följande med fet stil:

LEOPOLD ERBJUDS SITT FÖRSKOLEKLASSÅR PÅ ........... FÖRSKOLA

Det var ett försonlig ton i brevet, nästan som om det var en ursäkt för det lidande vi fått utstå det senaste halvåret i vår kamp för Leopolds skolgång. Efter många möten där vi totalt motarbetades kopplade vi in särskolans rektor och det gav resultat :)

Äntligen någon som kunde förstå oss och ta barnperspektivet utan att stirra sig blinda på läroplanen som trycker på att ALLA barn nu ska integreras..

Det kändes som om axlarna sänktes 10 cm och jag kunde andas igen.
Lyckan är så stor att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta!

Detta är stort!

Jag kan ändå inte riktigt förstå varför vi var tvungna att slåss för denna rättighet?

Men nu ska vi fira!!

KRAM