Idag var jag hemma en stund på permission och fick goa pussar av Leopold.
Det var precis som om jag aldrig varit ifrån honom. Undrar vad han tänker då jag inte är hemma..
Märker han ens det? Tur att pappa är ledig och kan vara mycket med vår son i alla fall.
Leopold hade tappat sin ena framtand och var så supersöt medd sin glugg :)
Vi är igång och strider igen för vår rätt till hjälp och stöd i vår vardag.
Innan vi har fått det kan jag inte komma hem. Är rädd att hamna på sjukhuset igen ganska snart om inget förändras i vårt liv.
Ibland tänker jag väldigt mörka tankar men jag måste kämpa för mina barn och min sambo.
Och för mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar