Det är mycket jobbigt att se på. Han knackar så mycket att knogarna blöder eller iaf att det måste göra ont..!
Det är värst på kvällen. Något stressar upp honom då. Vi kan inte sitta vid tv:n som andra familjer och slappna av utan någon måste hela tiden ha ögonen på honom.
Han stoppar ju allt i munnen och ibland kan någon ha glömt att lägga undan något mindre lämpligt. Att ständigt vara på sin vakt gör att den mentala tröttheten och anspänningen blir hög.
Jag mår även dåligt av att se honom springa fram och tillbaka i affekt. Då måste jag aktivera honom. Och hur aktiverar man då Leopold... ? Ja inte är det lätt. Prata mycket utan att förvänta sig ett talat svar, försöka förstå var hans fokus är just den minuten för att kunna finnas tillgänglig... I stort sett är det sånt.
Han tycker dock om att lyssna på saga nu. Korta meningar med ljud. Typ böcker där man trycker på en knapp för ex en trumpet osv. Det kan faschinera honom en kort stund.
Känslan av maktlöshet då han försöker förmedla vad han vill är obeskrivligt tung.
Jag älskar dig Leopold-precis som du är!
Ibland önskar jag bara Autismen så långt åt skogen jag bara kan!! Försvinn jäkla diagnos. Låt Leopold få komma fram. Jag vet att hela han finns där inne och bara vill komma ut..
Mamma ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar