Pussar och tandlös prins

Idag var jag hemma en stund på permission och fick goa pussar av Leopold.
Det var precis som om jag aldrig varit ifrån honom. Undrar vad han tänker då jag inte är hemma..
Märker han ens det? Tur att pappa är ledig och kan vara mycket med vår son i alla fall.

Leopold hade tappat sin ena framtand och var så supersöt medd sin glugg :)

Vi är igång och strider igen för vår rätt till hjälp och stöd i vår vardag.
Innan vi har fått det kan jag inte komma hem. Är rädd att hamna på sjukhuset igen ganska snart om inget förändras i vårt liv.

Ibland tänker jag väldigt mörka tankar men jag måste kämpa för mina barn och min sambo.

Och för mig själv.

En stund

En stund vill jag nog låtsas
Att ingen ondska är
Ett ögonblick få glömma
Att allt ej är såhär

Kärleken så självklar
Så tillitsfull och varm
Du väntar inget annat
du sover påmin arm

Så farlig är nu världen
Så skrämmande och stor
Så hjälplöst liten är jag
Din skyddare, Din Mor

En stund ska jag nog låtsas
Att inget farligt är
Att inget ont kan nå dig

Du oskyldiga älskade barn

Att allt förblir såhär...

Jag saknar dig så Leopold. Du förstår inte varför mamma måste vara borta från dig.. Men du finns inom mig varje sekund. Jag älskar dig min prins. Snart får jag krama om dig igen. Mamma

Brevet som förändrade allt

Just när allt kändes så fruktansvärt hopplöst och hemskt kom det ett brev..

Ett brev från skolans rektor där det bla a stod följande med fet stil:

LEOPOLD ERBJUDS SITT FÖRSKOLEKLASSÅR PÅ ........... FÖRSKOLA

Det var ett försonlig ton i brevet, nästan som om det var en ursäkt för det lidande vi fått utstå det senaste halvåret i vår kamp för Leopolds skolgång. Efter många möten där vi totalt motarbetades kopplade vi in särskolans rektor och det gav resultat :)

Äntligen någon som kunde förstå oss och ta barnperspektivet utan att stirra sig blinda på läroplanen som trycker på att ALLA barn nu ska integreras..

Det kändes som om axlarna sänktes 10 cm och jag kunde andas igen.
Lyckan är så stor att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta!

Detta är stort!

Jag kan ändå inte riktigt förstå varför vi var tvungna att slåss för denna rättighet?

Men nu ska vi fira!!

KRAM

Om att vara stolt över sin son

Idag har Pelle och Leopold varit hos specialist tandläkaren i Helsingborg. Det är guld värt att vi har fått komma dit. De behandlar barnen med den respekt de förtjänar, vingar aldrig och är mycket kunniga inom Autismspektrat.
Leopold fick Dormicum, en "glömmabort" medicin som gör att musklerna slappnar av och att en undersökning är genomförbar.
Han hade inga hål!!
Fantastiskt :)
Trots att vi har enorma svårigheter att borsta så har gossen aldrig haft hål i tänderna.
Känner mig så stolt över honom då han klarar av saker som är jobbiga.
Han är min hjälte.
Älskar dig så mycket Leopold..

Till min Leopold från mamma

Han är ingen spegelbild av mig
men han är min vän
Han har miljoner av drömmar
som han sparar en och en

Han kan gömma sig i en värld
vara svår att nå
Men jag vet att han finns nära ändå
Han lägger sitt huvud i mitt knä
och vill somna där

Liten ängel, du och jag
Så lika men ändå som natt och dag